- BITTER -
Jag är så jävla trött på allt.Så trött på att aldrig vara i synk, att aldrig förstå hur du tänker och utbyta fnuliga leenden över kaffekoppen. Att känna full harmoni och tillfredsställelse över att bara vara hemma tillsammans, utan oro i maggropen och funderingar över när vi ska vara i balans igen. Om någonsin.
Vill skratta hejdlöst, älska till förbannelsen och längta hem efter jobbet. Gosa in min näsa i din halsgrop och inte somna med ryggen åt, eftersom jag får oro i kroppen av att ligga nära. Eftersom mitt underliga hjärta aldrig tycks slappna av, men jag kanske var paj redan från början. Jag kanske behöver för mycket trygghet från någon annan och bli otrygg när min kvot inte täcks upp. Men kan någon fylla det, eller vet jag ens själv hur man gör? Jag vill för mycket, det är mitt problem.
För någonstans vet jag att jag kan, att jag har förmågan och att du har det också. Även om din sjuka oförmåga att ta fasta beslut driver mig galen och jag ifrågasätter skarpt min egen självbevarelsedrift. Där jag står och ser dig tveka mellan henne och mig, så lång tid och så många tårar senare. Jag vill att vi ska bo ihop, jag vill leva ett liv med dig. Med dig och ditt jävla bagage, jag tar dig för den du är. Tveklöst.
Läser inlägg från min första kärlek där hon beskriver sin och sin mans hus, hur hon är ute och springer i skogen och tacksamt ler för allt fint hon har fått i livet. Hur hon icke eftersträvar karriär, materiella ting eller våldsamma upplevelser, hur kärleken har gett henne allt hon vill ha och behöver. Jag är så oklädsamt avundsjuk och önskar att det var jag.
Kommentarer
Trackback
